genus, genus, genus!

sitter o skriver en uppsats om genus. nedan ett utdrag ur inledningen. har inte korrekturläst so don't me any bull.

Jag kommer med detta paper att diskutera (Yvonne Hirdmans tolkning av) genusbegreppet, relationen mellan genus och maktbegreppen samt hur Claes Ekenstams forskning och mansforskningen har utvecklats i förhållande till genus- och maktbegreppen.
Hirdman menar att genus är ett begrepp och verktyg som skall få oss att se den samhälleliga konstruktionen och historien i ett nytt perspektiv. Genus skall vidare få oss att förstå hur kön har formats och fortsätter att formas. Begreppet är laddat av symbolik men främst tänkt att användas som verktyg för förståelse av sociala relationer. Vad innebär detta?
Genusbegreppet är kontroversiellt, i alla fall utanför den akademiska sfär som skapat begreppet. Något som för en socialpolitisk intelligentia kan fungera som ett analysinstrument kan för utomstående ses som ett instrument för att störta patriarkala (konservativa?) strukturer. Är aktörerna inom denna icke-akademiska sfär verkligen intresserade av begreppet och dess användning? Även inom den s.k. genusinriktade intelligentian ryms dissidenter och splittring. Skall studier i genus endast syfta till att utbilda om kvinnans rättigheter? Var finns den rättvisa diskussion som är till för båda män och kvinnor? Jag finner det absurt att föra fram krav på en intersektionell diskussion samtidigt som Tiina Rosenberg m. fl. klassificerar feminism som en vänsterrörelse. För inte så länge sedan bildades i Malmö ett “patriarkfritt” universitet som helt utesluter manliga studenter och lärare.1 Det känns som att en rationell genusdiskussion just fått stå tillbaka för en dikotomi.

“Kvinnor vid makten uppträder som manliga förebilder. Jag kan inte se att de har speciella kvinnliga eller feministiska värderingar. Makten korrumperar, och båda könen faller för den.”
Simone de Beauvoir

Skall genusstudier vara ett vapen för radikala feministteoretiker á la Rosenberg? Så länge dessa splittringar består kommer det goda med genusdiskussionen få stå tillbaka för det onda. Så länge dessa splittringar består kommer genus för den stora skaran vara synonymt med en målsättning att störta hierarkier. Kanske har jag missuppfattat begreppet genus, och därför villat bort mig i denna djungel av termer och åsikter; kanske har jag för stor tilltro till kontroll (hierarkier?) och därmed missat tankarna som döljs bakom de blytunga vrålen. Men jag kan fortfarande inte acceptera seden att den 8 mars avhandla jämställdhetsideal och dagen efter förnöjt fortsätta som om gårdagens diskussion bevisat att man engagerar sig. Begreppet genus inbjuder var och varannan individ till omvärdering av våra ståndpunkter men vi måste vårda denna nyfunna insikt ömt.